Skadespelaren arbetar inte. Inte mer än med psyket och processerna i nervsystemet i alla fall. Och det arbetet har inget tydligt slutmål, ingen premiär att arbeta emot.
 

En skadespelares arbete med sin själ är en monolog om att bli abrupt avbruten. Att totalt stanna upp på grund av fysiska tillkortakommanden och hur detta oundvikligen påverkar den mentala världen. Den handlar om teater, identitet, privilegier, avundsjuka och egoism. I det specifika fallet av att vara en skadad skådespelare hittas också något djupt allmänmänskligt som handlar om när saker inte blir som man tänkt sig och om att inte kunna vara med och leka.

​

Ingredienser:

1 ½ fot

15 st dramatiserade hjärnspöken

3 dl skruvat triangeldrama

200 g förvrängda ord

1 msk förbjudna känslor såsom självupptagenhet och avund

1 dl digitala trummor

4 månader konvalescens med efterföljande fysioterapi

4 msk löjliga lustigheter

1 krm goda framtidsutsikter

​

Tillagning:

ca 1 timme i 37°C för allmän beskådan

​